'Svag men ändå stark' - Hur det började
- svagmenandastark
- 6 juli 2022
- 6 min läsning
Idag påminde Facebook mig om att det är exakt 5 år sen jag skickade iväg sista korrekturet på min första bok 'Svag men ändå stark' till förlaget (Argument förlag). Det är ett lyckligt minne. Nu var det på allvar. Nu skulle det skickas till tryck och snart skulle det finnas en bok!!! En riktig bok, som jag skrivit och målat allting i !!!
Bild: Skärmdump från första sidan på argument.se bokens första höst.
Jag är så glad och tacksam över att det blev en bok och sen en till och över alla meddelanden, mejl och samtal om vad dessa båda böcker fått betyda. Det har värmt och gett mig så mycket glädje, energi och motivation till det jag fortsätter dela med mig av, både konsten, skrivandet och mitt mer praktiskt inriktade projekt - hemsidan och bloggen 'Värkvardag'. Det har blivit så tydligt att även om jag är fysiskt begränsad och i perioder väldigt hänvisad till mitt hem, så kan jag få betyda något för andra, hjälpa, stötta, tipsa och glädja och nå många och långt bort. Mina kanaler 'Svag men ändå stark' och 'Värkvardag' får mig därför att känna mig mindre begränsad, mindre instängd och ger mig mycket mening. Så TACK Argument som gett ut mina böcker och TACK du som följer mig här eller på andra plattformar, eller som på annat sätt visat att det jag gör har betydelse för dig ❤
Om du vill, kan du nu fortsätta läsa och få veta hur 'Svag men ändå stark' började.
Boken var först ett program, som jag höll i min kyrka, Ängskyrkan i Tumba utanför Stockholm, då jag läste dikter, pratade, sjöng och visade målningar. Jag ville berätta om hur det kan vara att leva med värk, ge en inifrånbeskrivning, visa det i bilder och ord. Jag ville öka kunskapen och möjligheten att bättre förstå för den som är vän eller anhörig till någon med värk och för präster, diakoner och vårdpersonal, som i sitt arbete ofta möter personer med värk, annan sjukdom och ett begränsat liv. Dessutom ville jag ge igenkänning för den som själv lever med värk.
Jag ville också tala om det osynliga. Många visade omsorg om mig för att det märktes att jag led (Jag använde ibland rullstol och låg på bänkar och golv för att vila ryggen, även offentligt) Många svarade "Jag ska inte klaga", när jag frågade hur de har det, eftersom de jämförde sin situation med min. Men det är inte så det fungerar. Vi vet ingenting om hur mycket en annan människa lider, om allt det osynliga som finns i någon annans liv. Det är inte alls säkert att smärta eller synliga funktionshinder är värre än att vara ensam, att kämpa med psykisk ohälsa, att inte hitta en partner att leva med eller att inte få barn... Jag vet inte vad du bär på. Om jag visste det kanske jag inte skulle vilja byta. Jag tror det är viktigt att komma ihåg att alla har sin kamp, sin smärta. Det hjälper mot att fastna i att tycka synd om sig själv, eller att inte våga berätta om det man själv bär på. Om vi kan berätta, kan tyngden delas.
Bild: Det osynliga - Kaffe med sump
Jag höll programmet 2015. Då var jag 45 år. Jag hade haft problem med mina leder sen jag var barn och ofta fått ont, men 2003, när jag var 33 år, tvåbarnsmamma och gravid, fick jag en stark skärande smärta från bäckenet och låg mest i 1,5 år. Jag hittade till slut hjälp och det blev tack vare stort tålamod och stor envishet mycket bättre, men jag har haft daglig smärta sen dess. Jag fick ett stort bakslag 2012 då jag blev mycket liggande igen med hemska smärtor i händer och fötter och sen dess har jag inte ens smärtfria stunder. Jag arbetstränade/jobbade 25-30% under ett par år, men annars har jag varit sjukskriven/sjukpensionär på heltid sen 2003. När jag gjorde programmet hade jag nyligen gjort ett nytt försök att arbetsträna, som jag behövt ge upp och jag hade insett att jag kanske aldrig skulle kunna arbeta mer och det var en stor sorg. Jag var då Matte- /Naturkunskapslärare på Hagabergs folkhögskola, där jag stortrivdes.
Bild: Taggtråd - Kaffe och tusch
Diagnos, och därmed förklaringar till varför jag fick så ont och varför det blev som det blev, fick jag först 2013. Det var 30 år efter att jag första gången var till läkare för mina leder. Ingen inom vården hade genom åren förstått vad som var problemet och flera har sagt att det inte är något fel på mig. Jag hittade till slut själv min diagnos, hypermobilt Ehlers Danlos syndrom (hEDS), och lyckades faktiskt komma till en läkare som kunde något om detta, men det var alltså väldigt många år av ovisshet och känslan av att det måste vara något som är fel. Utan diagnos, ingen prognos, så jag visste heller inte vad jag skulle ställa in mig på, vad jag kunde förvänta mig, och det tar väldigt mycket energi att inte veta. Jag är långt ifrån ensam om denna historia tyvärr. Många lever med värk som inte fått en förklaring, vilket innebär mycket lidande och stress i onödan.
Bild: Klosstorn i kors - Kaffe
Jag hade skrivit poesi och målat hela livet och det blev mina sätt att bearbeta och vila och i och med mina långa sjukskrivningar hade det blivit mycket skapande. Det var ur denna hög jag gjorde ett urval och skapade mitt program. Jag kallade det 'Svag men ändå stark - att leva med smärta och begränsningar'. Titeln 'Svag men ändå stark' kommer från tankarna att den som är sjuk, har värk osv, verkar svag och är det på många sätt. Samtidigt behöver vi hela tiden vara extra starka för att orka kämpa med att ta hand om oss ( träna, vila, undersökas och behandlas, äta bra - för att kanske bli bättre), stå ut med smärta och andra symtom, acceptera den nya situationen och sörja förlorade förmågor. Namnet syftar också (och allra mest) på att när vi är svaga, vilket vi alla är på något sätt, så kan vi vara starka med Gud, för Gud är stark och har lovat att bära oss. 'Svag men ändå stark' fick sedan även bli namnet på denna hemsida, mina sociala kanaler och min lilla hobbyverksamhet (jag säljer sånt jag skapar) eftersom boken var starten och för att det är en beskrivning av mig. Detta presterar jag mitt i min svaghet och därför blir det inte inte när och som jag vill, men det blir när det blir och som det blir och det får duga. Jag känner mig både väldigt svag och väldigt stark, ofta samtidigt dessutom.
Efter att jag hållit programmet, tyckte min man att jag borde göra en bok av materialet. Jag hade svårt att tro att någon skulle vilja köpa en sådan bok. Ändå gjorde jag om det till ett manus och skickade till några olika förlag. Argument förlag nappade 😮😀 och tillsammans med en redaktör förbättrades det och omvandlades under ett halvår till att bli en jättefin liten bok. Och där är vi framme vid dagen för minnet. Ett sista korrektur, att granska och godkänna. Nu har det snart gått sju år sedan jag höll programmet och jag har kommit ut med två böcker, börjat dela med mig av min konst och dikter i blogg och på sociala medier och sålt en hel massa kort med mina motiv, som gett flera tusen kronor till olika hjälporganisationer. Fantastiska och roliga år!!
...och samtidigt kämpiga förstås, för min svaga, värkande kropp följer med mig i allt jag gör.
Eva Hylander
Juli 2022
Bild: Några av motiven på kort som man kan köpa via hemsidan
Här kan du läsa om, bläddra i och köpa böckerna
Har du läst någon av böckerna? Hade du glädje av boken?
Skriv gärna en recension på Argument.se, någon av internetbokhandlarna el Goodread.
Tipsa en vän, biblioteket, kyrkan...
Köp och ge bort
Som du kanske förstår kan jag inte vara ute och göra reklam, så snälla hjälp mig med det!! TACK på förhand och TACK alla ni som redan har spridit mina böcker omkring er!!
'Svag men ändå stark' är namnet på mina kanaler där jag delar sådant jag skapar. Titta gärna in och följ mig
Instagram @svagmenandastark
På hemsidan kan du se mina dikt-bilder samlade i ett galleri, beställa kort och tändsticksaskar med mina bilder på och snart även se utställningar och köpa bilder i original
Comments