Sensommar

svagmenandastark
12 aug. 2024
2 min läsning

REDAN NU

Gluttsnäppan flyger

över välbetad strand,

hälsar sitt tju tju tju.

Letar sin föda

i tången vid land,

är på väg redan nu.

Vildmorot bugar

med flocken full

av rödbruna, taggiga frukter.

Redo att lämna

för nästa års kull.

Vinden bär sensommarlukter.

Sensommaren har sina dofter, ljud och syner. Gräshoppor och vårtbitare spelar outtröttligt i gräset. I trädgården och i skogen är det skördetid. Det som växt sätter frukt och mognar när nätterna blir kallare. De vilda blommorna har satt frö och vi har slagit ängen med lie. Frön har fallit ner på jorden och börjar om cykeln. De innehåller allt som behövs för att börja ett nytt liv. Fåglarna som under våren sjöng intensivt för att hävda sina revir piper nu bara i trädtopparna där de samlas i grupper för att flyga söderut. På himlen syns gäss och tranor i V-formation och de ropar till varandra. Mesarnas ynkliga pip och tranornas ekande rop låter båda lite sorgset, vemodigt. Den synen och de ljuden som väcker också en vemodighet i mig, en eftertänksamhet, en känsla av att förlora något.

Det som går förlorat är sommaren. Värmen och ljuset är på väg bort igen och även om det ännu inte känns så vet vi och de flyttande fåglarna påminner oss. Vi påminns också om att tiden går och om att vi alla som lever är dödliga varelser, även våra barn.

Sensommar är också en uppbrottets tid också för människor. Vi återgår till vardagen, många till arbete och skola, men som är sjuka eller gamla istället till en lugnare tillvaro hemma. Sommarstugan lämnas, kanske motvilligt med oro, kanske med hemlängtan. Unga vuxna flyttar för att studera och skapa ett eget liv.

I vemodet bor sorg över det som tar slut, men också tacksamhet för det som varit. Bara den som njutit och älskat har något att sakna. Därför är saknad också en påminnelse om det goda som jag fått ha i mitt liv.

Med vilka känslor går du ut ur sommaren och in mot hösten?

Jag går in i hösten utan några barn hemma och utan min kanin, som dog denna sommar. Jag är lite rädd att det kommer att kännas tomt och ensamt, men jag är också glad över att jag fått följa mina barn till vuxenhet och se dem hitta sina vägar, relationer och platser. Jag går in i hösten med glädje över två planerade saker och ett spännande projekt, alldeles lagom för en sjukpensionär med mycket värk.

Jag hoppas du har något att se fram emot nu när vindarna vänder och höstterminen snart drar igång, så som jag tänker mig att tranorna ser fram emot sitt andra hem, dit de flyttar nu.